Våran andra hund

Våran andra hund vi haft var en pärla, helt underbar var hon. Väldigt speciell och unik. Alla som äger en hund säger det om sina hundar, men jag har bara sagt att 2 av våra hundar har varit unika. Såklart älskar jag de andra hundar vi har och haft, men det är alltid något speciellt med vissa hundar man haft som man inte glömmer.

Våran andra hund hette Diva, hennes hela namn var Sangold Trollar Idylliskt. Hon kommer alltså från en annan uppfödare än Garbo (som var våran första hund). Diva vet jag mer om, då jag både tränat och tävlat henne även om jag bara var ungefär 7 år då.
Diva var född 1994 och även hon var alltså en Golden Retriever. Både mamma och jag tävlade med Diva i utställning. Tror att mamma tävlade lite annat med henne också (?)



Hon var väldigt snäll och samarbetsvillig. Alla älskade henne. Hon betydde lite extra för oss alla, troligtvis för att hon var så väldig och underbar av sig.
Tyvärr så fick hon ögonsjukdomen PRA som innebär att hunden ser sämre o sämre genom åren (har bloggat om denna sjukdom här).
Men hon såg bara lite dåligt i början men var inte blind då så hon kunde se iallafall.

här ser man väldigt tydligt hennes problem med ögonen, ser ni att de är helt gråaktiga?
En natt vaknade jag och hörde att någonting dunsade in i väggen, då hade Diva gått nerför våran trappa och ramlat på något sätt rakt in i väggen. Detta var inget som skadade henne, och hon led absolut ingenting av denna sjukdom. Hon var hur pigg som helst. En hund kan leva alla år med PRA och andra ögonsjukdomar sålänge det inte skadar, och denna ögonsjukdom skadar inte då hunden lär sig att använda sina andra sinnen än ögonen.



Sedan en dag när jag var påväg hem från skolan (vet exakt var jag gick någonstans) så ringde mamma mig och var jätte ledsen och sa att Diva var jätte konstig och betedde sig annorlunda.
Hon fick sedan åka in till djursjukhuset och hon hade för lite eller mkt av vita eller röda blodkroppar eller vad det var, jag var kanske 9-10 år då så jag kommer inte riktigt ihåg i detalj men jag minns allt hur det var!

Diva fick iallafall ligga inne på djursjukhuset några dagar, tror det var ungefär 3-4 dygn med dropp och hon mådde inte bra, hon var uttorkad (dehydrerad heter det på latin).

Sedan en dag så var jag på ett kalas med min gamla klass och då var jag ungefär 10 år. Då spelades en sorglig låt på detdär kalaset och då satte jag mig ner och började gråta för att jag tänkte på Diva och undrade hur hon hade det. Då kom alla fram till mig och bytte till en roligare låt och sa att allt skulle bli bra med Diva och att det inte var någon fara.


Hur detta slutade, det kommer i nästa inlägg....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:




RSS 2.0