Hur mycket betyder egentligen en hund för en människa?

För vissa är det bara ett djur, ett djur som inte känner eller tänker.

För vissa är de som robotar som ska göra allt man kräver och vill.

Men för mig, är hunden min bästa vän.

Det spelar ingen roll om hunden är olydig eller kommit upp till elit i lydnad.

Man ska inte skylla på en hund som inte kommer när man ropar eller inte kan ordet "ligg"

Allting handlar om inlärning, och samarbetet mellan förare och hund.

Med tiden lär du dig vad som krävs, vad din hund gillar för olika slags metoder inom inlärningen och hur fort den lär sig.

Vissa lär sig saker på fem minuter medans andra kan behöva flera dagar, veckor.

Jag ska nu berätta om en utav de fem hundar av rasen Golden Retriever jag haft i mitt liv, den hunden som är min alldeles egna.

Hon heter Combine Miss Moneypenny, Combine står för uppfödarnamnet och det andra har uppfödaren döpt henne till.

Vi kallar henne för Salza, det hade vi bestämt redan innan vi hämtade henne.

Vi tog hem henne, och redan när vi kom hem så var Salza fäst vid mig, hon pep bara jag gick ut och slängde soporna.

Efter några dagar så la hon av med det, det var inget vi lärde henne, men hon visste att jag alltid kom hem.

Under hennes tid som valp så vet jag inte riktigt vad jag tänkte och tyckte, självklart var hon så himla underbart söt som valpar är, men var hon som de andra, eller var det någonting speciellt med henne?

När hon blev ungefär 1-2 år så började jag träna och lära henne trix.

Då upptäckte jag hur fort hon lärde sig och hur busig hon var, okej hon var fortfarande inte så gammal men hon var så tillgiven.

Så jag fortsatte med inlärningen, och det gick bra. Sen la jag nästan av med hundarna och mamma skötte det mesta jobbet och jag gick ut ibland när hon bad mig om det, jag kände inte för att satsa på hundarna, men jag ville såklart fortfarande ha de kvar i huset.

Men när Salza blev ungefär 2,5 år så förändrades det.

Hon hade nu lärt sig massor och mamma ville att jag skulle ställa upp i en lydnadstävling med Salza, så jag gick en kurs.

Jag insåg att det var en bit kvar innan hon kunde alla momenten, och hon hade väldigt svårt för att sitta kvar om jag gick någonstans, hon ville bara följa med mig!

Vid den här tiden så gick jag ofta ut med Salza utan koppel, och så fort jag ropade på henne så nästan slängde hon sig tillbaka mot mig.

Vi åkte ner till brukshundsklubben och jag tränade agility, och det var mycket roligare än jag trodde! Det var så fartfyllt och Salza visade ett stort intresse, och hon hoppade över allt hon såg. Jag började nu göra det mesta med Salza, och inlärningen av trix bara fortsatte.

Under året 2011 så har vi fått en väldigt stark relation, jag har oftast inte med mig kopplet när jag går ut med Salza på promenader.

När jag går ut med våran unghund Sessan så busar hon med alla hundar jag möter på, men när jag försöker få Salza att leka med de andra hundarna, så sätter hon sig bredvid mig i positionen hon ska sitta i när vi tränar fotgående, vilket kallas ’’ fot ‘‘.

Men nu har jag insett att Salza är den sortens hund som vill leka med föraren och inte med hundar, men ibland leker hon såklart med hundar också, när hon känner för det.

Men ett riktigt matvrak är hon, hon äter allt hon ser och om hon ser några äpplen som ligger ute i gräset så måste man ibland gå och hämta henne, men annars är hon hur lydig som helst.

När våren närmade sig så gick jag ut till parken med en kompis, men tydligen så ville en till kompis följa med ut, Salza.

Så jag öppnade dörren och hon sprang efter oss och ville leka, då kände jag verkligen som att hon var en kompis, inte en hund utan som en riktig kompis när hon bara kunde följa med sådär, vilken frihet det var!

Jag hade ju inte direkt lärt henne att följa med mig vart jag än gick, ibland är det bara att låta hunden ta ett beslut.

Men bara för att hon följer mig och kan det mesta så tänker jag inte "det här kommer att bli en elithund, vi måste tävla nu"

Jag ser det mycket som en frihet, men självklart har jag planer för framtiden med henne.

Sen började jag intressera mig mer för agility och gick in på ’’ Tyresö hundungdom ’’ där jag läste att de hade en massa kurser, även i agility.

Så jag anmälde mig, och väntade på att kurserna skulle börja.

Alla ser ju olika på hur hundar ska vara och vad man ska ha dom till.

Vissa intresserar sig mer för jakt och spår så att de ska kunna ha med sig hunden på olika uppdrag.

Vissa tränar lydnad för att få en lydigare hund och komma långt upp i klasserna.

Agility är en mer fartfylld sport, där jag även tycker att hunden utstrålar sin glädje mer, eftersom att den får hoppa och springa, jag anser att det är kul för hunden.

Därför tycker jag att agility är perfekt för mig och Salza, jag tycker att det är jätte kul att träna agility och Salza är en snabb, smidig och duktig hund som lär sig på fem minuter.

Men en lydnadshund, kan hon säkert också bli.

Egentligen kan hunden bli allt man ber den om, bara man ger hunden tid och inte tror att allt går på en dag. Även de som tävlar i elitklass får stopp och problem, och de har varit i precis samma situation som de på den lägsta nivån.

Så brukar jag tänka när dagens träning inte går riktigt som jag vill.

Att en dag kanske vi står där, på vinnarpallen och kommit upp till elit.

Jag säger inte att vi kommer att göra det, men det är vad jag drömmer om.

Mycket längre har vi inte kommit, vi har nu haft henne i 3 år, och vi har kommit så långt som jag berättat. En dag ska vi, förhoppningsvis, komma dit då vi når vårat mål.

Det är som en riktig vän, man måste tala om för henne att det inte ska gå till så, men att man fortfarande vill vara vän med henne.

Jag går aldrig över gränsen med henne, vilket fel hon än gör.

Så därför, ser jag Salza som min allra bästa vän som jag aldrig sviker.



denna text skrev jag för ett tag sen, hehe.